Predikan i Korsnäs kyrka den 23 juni 2013

EVANGELIUM:

Luk. 6:36–42

Jesus sade:
”Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig. Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”
Han gav dem också en liknelse: ”Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen? Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.”

PREDIKAN:

Jag kommer ihåg ett råd som är något sådant att ”Var och en gör bot och bättring bara med sina egna synder.” Det är viktigt att komma ihåg det rådet eftersom människor har som vana att tycka illa om andra människors gärningar, tankar och tal. Varför är det så lätt att se en liten flisa i broders öga? Varför är det så svårt att se en jättestor bjälke i sitt eget öga? Är det så att eget öga är för nära? Fundera hurdan skillnad är mellan flisan och bjälken. Den skillnaden är jättelik! Jag har inte flisor och bjälkar här med mig idag men jag tror att ni vet hurdana de är. I alla fall är den skillnaden jättelik.

Under senaste åren har det diskuterats mycket om etiska frågor i Finland. Många av de här diskussionerna har diskuterats också eller speciellt i evangelisk-lutherska kyrkan. De diskussionerna har avdelat kyrkan till olika delar, till exempel konservativa och liberala, traditionella och moderna, rättrogna och heretiska och så vidare. De här diskussionerna har behandlats bl.a. homosexualitet, äktenskap, eutanasi och åldringars mänskliga rättigheter. Tyvärr har diskussioner ledat människor i fördömande och gräl. Varför kan människor inte alltid diskutera sakligt? Tyvärr är det ofta för svårt. Människorna är alltid ofullständiga men Gud är allsmäktige och fullständig samt ha alltid rätt.

Några dagar sedan läste jag en Facebook-diskussion där en kristen man sade till de andra kristna männen något sådant: ”Jag är lika stor syndare som alla andra men jag har fått benådning. Kom med till Guds rike! Här är det bra att leva när jag har fått förlåtelse.” Han som sade denna tror starkt att hans ”kyrkosamfund” är den enda riktig Guds rike och att alla andra samfund är förljugna och i djävulens makt.

I sin bergspredikan i Matteusevangeliet säger Jesus: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” Den här versen heter också den gyllene regeln. I den här dagens evangelium har Jesus denna regel som bakgrund av sin predikan. Jesus sade till exempel: ”Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så skall ni få.” och ”Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.” Vad säger ni? Är det så att Jesus talar om gyllene regeln också denna gång?

Jesus säger till oss att vi alltid måste fundera våra gärningar och dess påverkan mot våra medmänniskor. Vi måste fundera hurdana känslor vi skulle ha om någon skulle göra oss på samma sätt. Vad skulle vi tycka att om någon pangar en fönsterruta i vårt hem? Vad skulle vi tycka att om någon hjälper oss och ger en skjuts till kyrkan? Vilkendera gärningen känns bättre? Vilkendera gärningen skulle du vilja göra? Jag tror att ni alla svarar att skjutsen till kyrkan är det bättre alternativ.

Några gånger har jag följt diskussion om en skillnad mellan kristen kärlek och dömande. Man kan tolka gyllene regeln på olika sätt. Vissa anser att man borde acceptera allt och man borde inte tala om synder eller tala bara om sina egna synder. Andra anser att den riktig kristen kärlek kräver att vi hutar åt kristna bröder och systrar som syndar. Tyvärr leder denna åthutning till dömande. Det är sant att vi kristna har olika tolkningar av Bibeln och Guds vilja. Bibeln har alltid rätt men vi människor är ofullständiga att förstå Guds ord.

Jag tror att den bästa sätt att förstå Guds vilja är att be för att den Heliga Anden kommer och hjälper oss att förstå Guds ord. Det är viktigt att läsa Bibeln men man behöver inte vara tvungen att läsa mycket eller läsa någon viss mängd.

Hoppas vi kommer ihåg den gyllene regeln när vi gör något som påverkar andra människor. Nästan alla våra gärningar påverkar våra medmänniskor på något sätt. Vi lever inte ensam i den här världen.

Predikan i Korsnäs kyrka den 22 juni 2013 (midsommardagen)

EVANGELIUM:

Luk. 1:57–66

För Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: ”Nej, han skall heta Johannes.” De sade till henne: ”Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.” Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.

PREDIKAN:

Varför har du fått det namnet som du har? Har du fått ditt namn från din släkt? Har du fått ditt namn från Bibel eller från någon bok? Har du likadant namn som någon kändis har? Vad tycker du om ditt namn? Är du nöjd med ditt namn? Vilket namn skulle du vilja ha? Varför?

Jag har fått mitt tilltalsnamn (Markus) från Bibel. Mina två andra förnamn (Juho Petteri) har jag fått från min släkt. När jag ritade min släkttavla i högstadiet över tio år sedan lade jag märke till att flera av mina förfäder hade hetat Juho eller Petteri eller till och med Juho Petter. Det var intressant att göra en liten släktforskning då. Det var kanske lite förvirrande att få veta jag har fått mina namn efter Bibel och efter mina förfäder. Jag har inte träffat de här Juho eller Petteri men jag vet att jag hör till samma släkt med dem. Släkten är sådan sak att man inte kan göra avkall på den.

Namnet är en viktig del av människa och människans identitet. Ett latin ordspråk säger: ”Nomen est omen”. På svenska är det ”Namnet är ett förebud.” Jag har ibland funderat vilkendera som kommer först, namn eller människa. Får en människa ett sådant namn som för honom? Eller utvecklas en människa så att han blir likadan som sitt namn?

Jag har också ibland funderat varför jag tycker om några namn och varför jag inte tycker om vissa namn. Varför har många av mina bästa vänner samma förnamn? Det är ibland lite svårt att veta vem som är frågan om när man diskuterar.

När man läser Bibel kan man lägga märke till att många namn där har en egen betydelse. Det kvittar inte vilket namn man har. Namnet i Bibeln berättar något om den människan som bär det namnet. Några människor i Bibeln har fått ett bra namn som barn men några har bytt sitt namn för att det skulle vara bättre för honom.

Till exempel namnet Abraham betyder ”fader för många”. Tidigare hette han Abram. Gud gav ett nytt namn ”Abraham” till Abram när Gud lovade att välsigna Abraham och ge till honom tusentals barn.

Johannes som är den här dagens centralperson fick ett namn som var helt nytt i hans släkt. Johannes betyder ” Gud är nådig”. Vad fint namn! Det namnet gav honom en livslång uppgift att predika omvändelse, räddning och syndernas förlåtelse. Det var också något helt nytt! Johannes predikade mycket och döpte flera människor men hans namn var också en viktig del av hans budskap. Som jag redan sade Johannes betyder ”Gud är nådig.” Den är en riktigt stor budskap och dess budskap är sann. Vår Gud är nådig och barmhärtig.

Släkten hade en väldigt viktig betydelse i Israels kultur 2000 år sedan. Som vi hörde i dagens evangelium var det viktigt att kalla barn efter någon släkting. Det var något tecken på gemenskap och samhörighet med släkten. Släkten var viktig och därför speciellt Gamla testament innehåller flera släkttavlor. Det var viktigt att veta vilken släkt man hör till. Man behövde kunna bevisa att hör till någon släkt eller till och med bevisa att hör till Israels folk och är Abrahams efterkommande. Israels folk härstammar från Abraham.

Nuförtiden här i Finland och också annanstans har människor ett efternamn. 2000 år sedan användes inte efternamnen. Nuförtiden är efternamn troligen ett viktigare tecken på gemenskap än förnamn.

Gamla testamentets profeter hade profeterat att Messias hör till Davids släkt. Israels folk väntade på Messias som frälser sitt folk. De visste väldigt bra att Messias hör till Davids släkt. Jesus var född i Davids släkt som heliga skrifter och profeter hade berättat om.

Profeterna hade också profeterat att det kommer en vägröjare före Jesus. Johannes Döparen föddes sex månader före Jesu födelse. För den skull firar vi Johannes Döparens dag sex månader före jul då vi jubilerar Jesu födelse. Johannes förberedde väg till Jesus. Han berättade att han inte är Messias men han betonade att Messias kommer och är redan nära. Johannes hade en viktig uppgift att gå före Jesus. Som vi hörde i dagens episteltext sade Paulus: ”Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk. Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: ’Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.’”

Johannes var Jesu vägröjare. På samma sätt kan vi vara Jesu vägröjare i nutidens värld. Jesus har lovat att han kommer tillbaka i tidens slut. Vi vet inte när Jesus kommer men vi får förbereda väg till honom när vi lever vårt liv i Guds nåd. Vi får berätta om Guds kärlek samt Jesu försoningsdöd och uppståndelse.

Vi kan bekänna oss som Kristi följare när vi reser upp nu för att bekänna vår kristna tro. 

Predikan i Korsnäs kyrka den 16 juni 2013

EVANGELIUM:

  

Luk. 15:1-10

Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: ”Den mannen umgås med syndare och äter med dem.” Då gav han dem denna liknelse: ”Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? Och när han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna. Och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.
Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det? Och när hon har hittat det samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”

  

PREDIKAN:

De här liknelserna, som vi hörde just, är omtyckta eller vanliga i församlingsarbete med barn. Åtminstone jag kommer ihåg att jag har hört många gånger om dessa liknelser och förklaringar om dem när jag var barn och deltog i min dåtida hemförsamlings barnverksamhet (t.ex. söndagskola, dagklubb) ganska aktivt. Kanske ni, som har varit konfirmander 50 år sedan, hade berättat de här två berättelser till era barn och barnbarn samt diskuterat med dem om de här liknelserna eller några andra Jesu liknelser. Jesus berättade mycket med liknelser. Det var ett vanligt sätt i dåtidens Israel. Liknelserna var bekanta för dåtidens människor men troligen var det inte så lätt att förstå än vi har ofta hört.

Jesus berättade de här liknelserna när han åt med syndare. Men syndarna var inte Jesu främsta målgrupp på den här gången. Jesu målgrupp var fariséer och de skriftlärda som tyckte illa om att Jesus åt och tillbringade sin tid med de mindervärdiga människorna som var också syndare. Det var inte lämpligt att hänga med föraktliga människor! Fariséerna ansåg att en ren sak blir oren om den rör vid något orent. Sådan åsikt var allmän då och hade sitt ursprung i judiska skrifter som heter också Gamla testament.

Men Jesus var helt annorlunda och han hade annorlunda åsikter och tolkningar om heliga skrifter och allt annat. Han åt med syndare och tillbringade sin tid med dem. Då var det ett stort tecken på vänskap att äta med sina vänner. Som Jesus säger i dagens evangelium, Guds änglar gläder sig över en enda syndare som omvänder sig. Jesus kom till världen för att frälsa syndare. Jesus lev utan synd. Han var ren. Han ansåg att någon oren blir ren om den rör vid något rent. Han visste att han är ren och för den skull var han ofta med syndare och alla andra orena. Han ville att de skulle bli rena. Han hade helt motsatt uppfattning än fariséerna och de skriftlärda som hade läst mycket heliga skrifter och trodde att veta allt om dem.

Jesus var ganska nära fariséerna och för den skull fariséerna tyckte illa om att Jesus var med syndare. De ville kanske att Jesus skulle vara med fariséerna och de skriftlärda. Kanske var de avundsjuka på mindervärdiga människor som var ”syndare” enligt fariséerna. Fariséerna och de skriftlärda tyckte att de var bättre och renare än andra människor. Är det så att det finns fortfarande likadana situationer när vissa ogillar att sina vänner hänger med människor som är till exempel omoderna, annorlunda, dåliga, sina fiender och så vidare?

Kristendomen kan också vara glad. Jag undrar varför det finns ofta åsikter eller en stämning att vi kristna borde alltid vara sorgesamma och ha negativ attityd mot alla och alla roliga saker är förbjudna för oss. Är det så? Enligt min åsikt är det inte så. Jag har träffat många glada och lyckliga människor som är kristna och tror på Gud.

Men jag undrar varför det finns många ledsna och söndriga människor med i församlingars verksamhet. Jag tror att församlingar här i Finland och överallt runt om världen kan ge något sådant som Jesus gav till syndare två tusen år sedan. Om situationen är sådan är församlingarna fortfarande på rätt väg. Jesus älskade och älskar fortfarande alla. Gud och Jesus hatar synder men älskar syndarna som kommer till dem och vill få förlåtelse.

Även om Jesus var med syndarna och församlingarna har en viktig del i många söndriga människors liv, är församlingarna inte bara för sådana människor. Jag hoppas att det kunde finnas platser för alla i församlingarna. Det är viktigt att samarbeta med olika människor och möta dem. Det är viktigt att acceptera olika erfarenheter och olika åsikter och olika tolkningar om den kristna traditionen. Som präst och teologie doktor Eero Junkkaala sade två veckor sedan i Finska missionsällskapets fest, måste vi kristna älska varandra och tillåta annorlunda tolkningar. Man behöver inte snart döma andra människor som är annorlunda än jag är. Gud har skapat alla människor och vill att vi lever i fred med andra.

Gud kallar på dig och söker efter dig. När Gud hittar dig eller någon annan som är försvunnen, blir han och hans änglar glad, jätteglad. Om Gud redan har hittat dig, kanske länge sedan, är han glad också över dig. Men som vi hörde på dagens evangelium är glädje i himmelriket största när Gud hittar någon som har varit försvunnen.

Jesus har dött för oss alla, för syndare. Vi kan komma ihåg det när vi reser upp för att bekänna vår kristna tro.

En vecka som en korsnäsbo

Jag har varit här i Korsnäs lite över en vecka. Jag anlände hit den 30 maj 2013. Mitt sommarjobb som sommarteolog i Korsnäs församling började den 1 juni.

Lägenhet

Där bor jag.

Här i Korsnäs bor jag i Yrkesakademins (tidigare: Korsnäs Kurscentrum) internat. Jag hörde ett rykte att Yrkesakademin ska stänga sin enhet i Korsnäs. Den här enheten är ganska liten.

Min lägenhet är en bostad med enskilda rum och gemensamt kök och badrum (soluasunto på finska). Det är bra att jag får bo nästan ensam eftersom bara mitt rum och ett annat rum i den här bostaden är bebodda. Fyra rum är obebodda.

Korsnäs kyrkoby

Korsnäs kyrkoby (där jag bor) är ganska liten och tät. Där finns en livsmedelaffär (stor Sale), apotek, kommunalhus, bibliotek, restaurang, industriområde och några andra företaget.

Jag tycker att det är mycket speciellt att det finns många bankar i Korsnäs. Andelsbanken (Osuuspankki), Nordea och Lokal-Tapiola (Lähi-Tapiola) har kontor i kyrkobyn. Andelsbanken har också kontor i Harrström och i Molpe. Jag hörde att korsnäsbor är rika men jag vet inte var det ett rykte eller en rätt information.

Nära?

Korsnäs kommun

Korsnäs kommun har cirka 2260 invånare. Kommunens inkomstskatteprocent är 20,00 %. Det finns flera byar i Korsnäs. Byarna är Harrström, Taklax, Korsbäck, Molpe och förstås Korsnäs kyrkoby. Invånarna bor runt om kommunen.

Korsnäs är en enspråkligt svenskspråkig kommun. Tidigare har den varit den svenskspråkigaste kommun i världen men den har förlorat den meriten. Nuförtiden 88 % av korsnäsbor talar svenska som sitt modersmål.

Korsnäs kommuns nätsidor

Predikan i konfirmationsmässan i Korsnäs kyrka den 9 juni 2013

EVANGELIUM:

Luk. 14:16-24

Jesus sade: ”En man skulle ha en fest och bjöd många gäster. När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ’Välkomna, allt är färdigt.’ Men alla hade de någon ursäkt att komma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tvungen att gå och se på den, förlåt att jag inte kan komma.’ En annan sade: ’Jag har köpt fem par oxar och måste ut och se vad de går för, förlåt att jag inte kan komma.’ En tredje sade: ’Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.’ När tjänaren kom tillbaka och berättade detta greps hans herre av vrede och sade: ’Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta.’ Och tjänaren sade: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men ännu finns det plats.’ Då sade mannen till sin tjänare: ’Gå ut på vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit, så att mitt hus blir fullt. Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest.’”

PREDIKAN:

Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Har du haft en fest på någon gång? Har det varit på någon gång så att ingen har kommit till din fest? Hurdana känslor har du haft då? Hurdana känslor hade en man i dagens evangelium? Först blir han arg och sorg men sedan han skickar sin tjänare att hämta dit fattiga och sjuka, sådana som hade inget annat att göra. De svarade ”ja” på mannens inbjudan. De tyckte att mannens inbjudan var så fin sak att det inte är lämpligt att neka. Troligen sådana fattiga och sjuka har väldigt sällan eller aldrig fått någon inbjudan till fest. Den var en helt unik situation. De som nekade inbjudan har troligen fått flera inbjudningar. De hade så mycket. Vilken grupp hör du till?

På samma sätt som mannen i dagens evangelium kallar Gud på oss. Hör vi den här inbjudningen? Gud älskar oss och vill att vi följer honom. Man kan till och med säga att Gud är lite svartsjuk över oss.

Är nutidens situation likadan som vi hörde i Jesu liknelse? Har vi tillräckligt tid att vara med Gud? Har vi för mycket annat att göra? Ni behöver inte svara till mig men jag hoppas att ni funderar på den här saken, speciellt idag. Den här dagens tema är kallelse till Guds rike som vi hörde i inledningsorden.

Jag tror att ni konfirmander kommer ihåg den bilden som jag hade på lektionen som behandlade om nattvard. Den bilden var ritad av författaren, konstnären och prästfrun Maija Paavilainen. Den bilden visade en patén med nattvardsbröd, en bägare med nattvardsvin och blommor i en vas. Jag hade översatt bildens text till svenska så att den lydde ”Du har bjudits till festbord. Varför skulle du tänka ut förhinder? Kom med!” Den texten passar väldigt bra ihop med den här dagens evangelietext. Också idag får du en inbjudning till nattvardsbord. Du är inte tvungen att komma men du har en möjlighet att komma till Herrens bord. Du kan fatta beslut själv.

På nattvardsbordet kan vi möta varandra samt Kristus och kristna som har kommit fram till himmelriket. Vi kan tacka Gud för förlåtelse samt komma ihåg att Jesus dog för oss och uppstod på tredje dagen från de döda.

Gud kallar på dig. Vad ska du svara på Guds fråga? Vad ska du göra då? En präst sade en gång att Gud kallar på alla människor minst en gång. Några får Guds inbjudan som barn, några som unga, några som åldringar och så vidare. Den prästen sade att det är sant att Gud kallar på alla. Bara inbjudnings tidpunkt och inbjudningars mängd varierar. Aldrig kan man veta vilken inbjudning är den sista inbjudingen. Bara Gud vet det.

Snart kan ni konfirmander svara på Guds fråga. Ni kan svara ja eller nej. Ni får själv fatta ett beslut hur ni ska svara på.

Rooma 4 - Ruoka

Tämän viimeisen(?) Rooma-tekstin loppuun kirjoittaminen ja julkaisu on vähän jäänyt ja unohtunut kaiken muun kiireen jalkoihin. Tässä se nyt kuitenkin on. Jutusta tuli aika pitkä, vaikka en ottanut mukaan kaikkea kokemaani, näkemääni ja maistamaani.

"Jo pelkän ruoan takia kannattaa matkustaa Roomaan." Näin totesi yksi matkalla olijoista, kun olimme syömässä yhdessä ravintolassa. Olen todellakin samaa mieltä. Ennen matkaa ehdin jo pelätä, että en löydä viikon aikana kunnollista syötävää, kuten olin kuullut käyneen eräälle ihmiselle, joka oli käynyt Maltalla.

"Italialaista ruokaa jää ikävä, mutta palvelua ei jää." Näin totesi eräs matkalla ollut, kun olimme Fiumicinon lentokentällä odottamassa lähtöä pois Italiasta.

Pizza con Prosciutto

Pizza con Prosciutto jossakin pizzeriassa hotellin lähistöllä

Ensimmäisenä päivänä söin Pizza con Prosciuttoa, joka sisälsi ilmakuivattua kinkkua. Söin sellaista myös toisenkin kerran. Jotkut sanoivat, että kinkku olisi liian suolaista, mutta minusta se ei ollut liian suolaista.

Muita pizzan lajeja ei lopulta tullut maistettua ja testattua, koska pyrin syömään muutakin kuin pizzaa.

Palattuani Suomeen aloin pohtia, osaisinko itse tehdä pizzaa ilmakuivatusta kinkusta. Se ajatus pyöri mielessä ja alkoi jalostua. Lopulta toukokuu 2013 lopulla päätin kutsua muutamia ystäviäni kylään ja tehdä pizza con prosciuttoa. Pizzapohjan tekeminen osoittautui haasteelliseksi. Lopputuloskaan ei ollut mikään erityisen hyvä (omasta mielestäni). Vieraat eivät kuitenkaan valittaneet.

Pastat

Pizzan ohella Italia on tunnettu myös pastasta. Siksi sitäkin täytyi testata muutaman kerran. Valikoima oli yhtä runsasta kuin pizzoissa.

Viereisissä kuvissa on erilaisia pastan muotoja. En enää muista, mitä ne olivat nimiltään. Ylimmässä kuvassa pastan seassa on jotain lihaa ja herneitä. Keskimmäisessä kuvassa on pastaa ja pekonia. (toisella lautasella on broileria ja perunoita. Siis ei pastaa. ;) ) Alimmassa kuvassa on fetucchipastaa bolognesekastikkeessa. Se annos näytti pieneltä, mutta oli muistaakseni todellisuudessa ihan riittävän kokoinen.

Keitto

Eräänä iltana päädyin yksin kulkiessani erääseen ravintolaan ja tilasin minestronekeiton (kasviksia ja pastaa). Minut asetettiin istumaan pienen pöydän ääreen ravintolasalin nurkkaan, ulko-oven viereen. Sieltä oli jännä ja hieman surullista seurata muissa pöydissä käytävää vilkasta ja iloista keskustelua sekä miespuolisten tarjoilijoiden työskentelyä.

Ajattelin keittoannoksen olevan pieni, koska hintakin oli vain 5 euroa ja ravintola vaikutti hienolta. Keittoannos osoittautui isoksi ja lämpimäksi. Se oli erinomainen myös maultaan.

Minestrone, joka sisälsi hammas-/cocktailtikun

Jossain vaiheessa huomasin, että keitossani on jotain ylimääräistä. Se vaikutti ensin pieneltä luulta, mutta alkoi sitten vaikuttaa puulta. Siirtelin sitä sivuun ja jatkoin syömistä yrittäen samalla tavoittaa tarjoilijaa. Juuri niihin aikoihin yksikään kolmesta tarjoilijasta ei sattunut kulkemaan pöytäni lähistöllä. Söin siis lautaseni tyhjäksi. Lopulta tavoitin nahkatakkiin pukeutuneen nuoren miestarjoilijan, joka toimi myös ravintolan sisäänheittäjänä kadulla. Hän pyysi paikalle myös toisen tarjoilijan, vanhan miehen. He ihmettelivät löytöäni ja veivät lautaseni pois. Hetken päästä nahkatakkipukuinen tarjoilija tuli takaisin pienen pikarin kanssa. Pikarissa (tai snapsilasissa) oli jotain keltaista. Tunnistin sen joltain aiemmalta ravintolakäynniltä limoncelloksi eli sitruunalikööriksi. Kysyin kuitenkin tarjoilijalta, mitä se on. Hän vahvisti arveluni. Kieltäydyin sanomalla, että en juo alkoholia. Sitten hän poistui. Pyysin kolmannelta tarjoilijalta, nuorelta mieheltä, laskun. Lopulta laskun toi vanha mies, joka oli ollut jo ihmettelemässä tikkulöytöäni. Laitoin pöydälle maksun kolikoina ja poistuin. Vielä ulkona sisäänheittäjä pyyteli anteeksi.

Jälkiruoat

Jälkiruokiakin tuli maistettua jonkin verran. Pääosin tyydyin kuitenkin pääruokiin, sillä jälkiruoat olivat hintavia, kuten niillä on Suomessakin tapana olla. Ylemmässä kuvassa on viimeisen illan tiramisu, joka ei ollut hyvää. Se maistui erittäin voimakkaasti kahvilta. En pidä kahvista. Alemmassa kuvassa on yhden aiemman päivän "Cream caramel". Sekään ei ollut erityisen hyvää, vaikka kuva onkin tilanteesta, jossa olen jo syönyt suuren osan annoksestani. Tästä ei kuitenkaan voi päätellä, että Italiassa on vain huonoja jälkiruokia. Luulisin, että minulle kävi vain huono tuuri jälkiruokien osalta tai otantani jälkiruoista oli liian suppea eikä ole siksi yleistettävissä.


Viimeinen ilta, lihaa


Viimeinen ilta oli poikkeuksellinen. Silloin koko matkalla ollut porukka kokoontui samaan ravintolaan syömään. Tilauksen tekeminen oli aika haastavaa, sillä halusin syödä jotain muuta kuin pizzaa tai pastaa. Yritin löytää lihavaihtoehdoista jotain sopivaa. Lopulta päädyin tilaamaan "mixed meet" -annoksen. Siinä oli hyviä perunoita ja viittä erilaista lihaa vartaassa. Suurin osa lihapaloista oli hankalia syödä, koska niissä oli luuta, läskiä, kalvoja ja muita retaleita. Annos osoittautui lieväksi pettymykseksi.

Aamupala

Monet kritisoivat hotellimme aamupalaa liian makeaksi. Ehkä se olikin sellainen, mutta minua se ei suuremmin haitannut. Enemmänkin se oli eksoottinen. Oli kuitenkin syötävä paljon, jotta jaksoi elää eteenpäin raskasta päivää.

Aamupala sisälsi aina mehua, kroisantteja, myslia (jossa seassa ilmeisesti myös suklaata), valmiiksi paahdettuja paahtoleipiä muovikääreessä (mistä tuli tuli paljon roskaa :( ) Leivän päälle oli marmeladia tai suklaavoita.

Muut ruoat

Edellä mainittujen ohella Roomassa tuli syötyä muutakin. Osa näistä on jonkinlaisia pikaruokia. McDonaldsissa en kuitenkaan halunnut käydä. En halua matkustaa Italiaan asti käydäkseni McDonaldsissa, joissa en Suomessakaan käy.

Ylimmässä kuvassa on "grace". Englanniksi se olisi "armo", mutta en tiedä, mitä se merkitsee italiaksi. Odotin pizzaa, mutta sainkin kinkulla, tomaatilla ja salaatilla täytetyn "systeemin".

Keskimmäisessä kuvassa on eräästä kahvilasta ostamani leipä, jonka välissä on jonkinlainen pihvi ja salaattia (joka ei ollut oikein tykännyt lämmityksestä). Lopputulos oli oikein hyvä maultaan ja syötävyydeltään. Kyllä tuo voitti mäkkärin hampurilaiset kevyesti.

Alimmassa kuvassa on Fiumicinon lentokentältä ostamani "panino" eli kinkulla ja jollain juustolla täytetty patonki. Ei ollut mikään erityisen hyvä "lähtöateria", mutta menetteli. Syöminen ja kokonaisuuden kasassa pysyminen osoittautuivat haastaviksi.

Jäätelöt

Viimeisenä, mutta ei todellakaan vähäisimpänä, enemmänkin parhaimpana osana, käsittelen jäätelöitä. Roomassa on todella paljon jäätelökioskeja. Pienen jäätelötötterön tai annoksen hinta oli 2,50 - 3,00 euroa. Yleensä siihen sai valita useaa erilaista jäätelöä. Maut olivat myös usein voimakkaasti ja selvästi sen makuisia kuin niiden pitikin olla. Joku kommentoi jonkin jäätelön vielä maistuvan terästetyltä.

Alemman kuvan jäätelössä annokseen sisältyi vielä isohko keksi, jota saattoi hyvin käyttää lusikkana. Se kesti siinä hommassa aika hyvin eikä ruvennut heti pehmentymään.

Ennen matkaa kuulin eräältä ystävältäni, että Roomassa on jossakin jäätelökioski, jossa osataan ruotsia. Kuitenkin unohdin, missä se kioski sijaitsi, mutta yritin katsella, missä näkyisi Ruotsin lippu, jollaisen kuulin kyseisellä kioskilla olevan. En kuitenkaan nähnyt lippua. :/ Suomeen palattuani kysyin ystävältäni, missä sen kioskin olisi pitänyt olla. Hän vastasi, että se oli ollut Fontana di Trevin lähistöllä. Ehkä ensi kerralla etsin sen kioskin tai sitten en.